Vi tar ett snack med Christer Swärd

Christer Swärd är enligt mig IFK:s och Tidaholms bästa fotbollsspelare genom alla tider.Dessutom har han skaffat sig fina meriter som tränare i flera klubbar med bl.a SM guld med AIK 2009. För att få veta lite mer om honom har jag träffat honom över en fika för att höra hans egna åsikter om karriären.
-Jag började lira fotboll i närheten av Tidavallen i 10 års åldern där vi spelade på en liten plätt i Stallängsskogen. Helt naturligt eftersom jag bodde i närheten och hade en hel del kompisar som gillade att spela fotboll.
När jag var ca 13-14 år blev det mer organiserad fotboll i IFK:s P14 lag.Jag spelade nästan hela min uppväxt med killar som var lite äldre men det hade jag inga problem med.
Jag tog för mig så pass mycket att spelarna i A-lagstruppen tyckte jag borde börja träna med seniorerna och så blev det.
Så redan i mitten.av 60 talet blev det debut i A-laget som 16 åring.
Jag fick spela med Västgötalaget för pojkar och blev uttagen 1966 till ett elitläger i Fristad för 48 st. lovande ungdomar från hela landet.
Sen gladde du ett stort antal blåvita år 1967 när IFK efter ett antal derbyförluster vann derbyt mot GIFF med 1-0.Segerskytt Åke Siljehult efter en genial framspelning från dig påminner jag om.
En underbar kväll för oss blåvita som fått veta att IFK aldrig kunde vinna ett derby. På kvällen var det så att säga "soperent" med Giffare på stan så vi tog till dåtidens sms och skickade ett telegram till Giffkompisen Ulf Olausson som taxi levererade till honom med följande text; "När IFK derbyt vann Olausson från stan försvann". Dan efter sökte vännen Ulf upp mig och sa "Fan Yngve, en olycka kommer sällan ensam, jag krockade bilen hem från Ulvesborg också". Sant eller inte, jag kollade aldrig upp den ev. krockskadan.
Eftersom jag lyckades så bra blev jag högaktuell för Juniorlandslaget.
Landslagsdebuten mot Danmark 24 Juni 1967 på Bornholm glömmer jag aldrig. Vilken ära att få dra på sig den blågula tröjan och tillsammans med lagkamraterna sjunga Du gamla, du fria. Vi vann med 3-0 efter en bra match. I Juli bar det av till Finland och NM. Vi vann hela turneringen efter finalseger med 1-0 mot Danmark. Det blev totalt 5 juniorlandskamper, sista matchen spelade jag mot Finland i Uppsala. Vi vann med 2-0. 5 matcher, 5 segrar, inget dåligt facit. Tillsammans med blivande storspelare som Ronnie Hellström, Roy och Roland Andrsson, Anders Linderoth mfl. Ett underbart minne.
-Efter studenten sökte jag till lärarhögskolan i Jönköping och jag misstänker att en fågel i närheten av Tidavallen tipsat J-Södra så det blev övergång 1970.
Det gick bra, blev ord. direkt och jag fick tre underbara år i Jönköping och samtidigt som jag tog min examen hörde Elfsborg av sig.
Jag tog utan större tvekan det steget och även i Elfsborg lyckades jag från första stund och spelade till mig en plats på mittfältet.
Det blev totalt 4 år i Elfsborg innan jag bestämde mig för att vända hemåt igen trots att jag kanske gjorde min bästa säsong då 1976.
Så det blev spelande tränare i moderklubben och redan andra året (1978) vann vi div. 3 och gick till kval som dock tyvärr blev för svårt.
-Efter åren i IFK började min tränarkarriär på allvar.
Jag tränade ett antal klubbar under 80-talet, bästa minnet har jag från tiden i Myresjö. Det var jobbigt att kombinera lärar/tränarjobb och jag nobbade två heltidsjobb som tränare under denna period p.gr.a. att jag inte kunde få tjänstledigt.
Sen blev det Skövde mellan 90-94 samtidigt som jag arbetade som instr. för tränarutb.samt distrikt förb.kapten.för pojkar 14-16 år för VFF och även instr. för elitpojkläger samt ass. tränare för olika pojklandslag
1998 fick jag ett samtal från Lars "Laban"Arnesson.
som tyckte att nu var det dags för mig att tacka ja till ett heltidsjobb inom fotbollen. Och nu tyckte jag att läget kändes rätt. Jag skulle jobba ät SVFF på heltid med att fostra morgondagens elitspelare, ass.vid pojk och flicklandslag samt instr. för landets högsta tränarutbildning steg 4.
Efter 10 år med SFF som arbetsgivare hörde Micke Stahre av sig och sa ungefär som Laban, Christer nu är det dags att prova ett allsvenskt lag på heltid.Jag funderade lite vad detta skulle innebära bl.a flytt till Stockholm men efter moget övervägande slog jag till Och det blev allsvenskt guld direkt år 2009.Jag har många fina minnen från.AIK tiden,vi hade idel topp tre placeringar (vilket alltid krävs) och som grädde på moset säsongen 2012-2013 när vi kvalificerade oss till Europa League bl. a genom att besegra storlaget CSKA i Moskva.
Hur är det då nu för tiden Christer? Följer du din gamla moderförening?
-Jag ser helst inga matcher på konstgräs för det underlaget gillar jag inte alls. Däremot åker jag gärna till Tidavallen.och följer laget i mitt hjärta.
Jag tycker att IFK modell 2018 såg bättre taktiskt och organiserat ut än på länge. Killarna såg vältränade ut och visade inga tendenser till s.k. "hängbjörkar".Starkt jobbat av hela tränarstaben och "stötteapparaten" som tränare L-O Mattsson brukar kalla samtliga de som jobbar runt ett lag.
Till slut vill jag ha svar på några frågor som gäller din karriär.
Bästa medspelare:
-Rolf "Kocken" Andersson i Södra och Thomas Ahlström och Leif Målberg i Elfsborg. Som mittfältare i Elfsborg fick man veta av mittbacken Leif om man slarvade med jobbet.
-Malmö FF var bra och alltid svåra att möta. I stort sett omöjliga att lugga på poäng i Malmö men lättare att handskas med i Borås. Puskas Ljungberg var gnälligast/grinigast och Bosse Larsson, ja han va bara bäst.Det var dessa olika spelartyper som utgjorde lagets storhet anser jag.avslutar Christer. MEn bästa spelaren alla kategorier anser jag är Francesco Totti i AS Roma, han hade allt tillägger Christer.
Ja, du detta blev en rejäl intervju, jag tackar på IFK:s vägnar och hälsar dig välkommen till Tidavallen framöver.
Jag kan även meddela att Christer bjöd på en del smaskigheter från sin långa karriär men dom behåller jag för mig själv.
Det är ingenting.för IFK:s hemsida.
. ...
.
.
.
. .

Yngve Beckman